Det är alltid något visst med att åka tunnelbana efter att ha tömt ett antal burkar. Skramlandet från ryggsäcken när du hoppar över spärren och färgen på fingrarna trots att du envisades med handskar och hoodien som nu i efterhand kanske inte var ett särskilt smart klädval för det skulle lika gärna kunna stå ”graffare” på din panna och den där mannen längst mot väggen med gympadojor och mössa som måste vara civvare för andra människor är blöta av regnet utanför förutom honom plus att han precis som alla andra snutar ser allmänt bajsnödig ut. “Linje 13 mot Norsborg – Åtta minuter”. Fuck. Håll koll mot utgången och dra på hörlurarna och bläddra till Auditorium av Mos Def och tänka att du fan också är ”everywhere, penthouse, pavement and curb” och den där civvaren var nog trots allt ingen civvare för nu möter han upp en kvinna och dom pussas och ler mot varandra och går iväg men du tycker fortfarande att han ser bajsnödig ut och när du börjar fundera över varför alla snutar är så sjukt jävla fula i ansiktet avbryts du av gnisslet från spåren och du hoppar på och fucking äntligen ”se upp för dörrarna, dörrarna stängs” och du blir lite lugnare och det är ganska tomt i vagnen vilket är bra för såklart har någon rivit av en reklamaffisch och gett dig den finaste blankaste yta du någonsin sett och du ska precis ta upp pennan när du märker att vi på nästa station stannat upp lite för länge och föraren meddelar om säkerhetskontroll och två storvuxna bajsnödiga män är påväg mot dig i bestämd takt och såklart går det inte att bara sitta kvar utan du tar din ryggsäck och springer ut med världens jävla skrammel och någon bakom dig skriker något som du tror är ”stanna!” men fuck that för du blir helt plötsligt världsmästare i hundra meter och Usain Bolt ain’t got shit on you och trapporna märker du inte ens av och fortsätter springa i alla fall i tio minuter till och nu är det nog inte någon bakom dig längre så du saktar in vid en busshållsplats för du tänker fan inte åka tuben igen och bussen är ändå så jävla mycket bättre för chauffören är trevlig och låter dig hoppa på trots att du inte har kort och lovar att tuta två gånger om kontrollanter syns till och påvägen hem sitter du vid fönstret längst bak och räknar alla tags som ni åker förbi och tänker att du fan aldrig ska sluta måla men att våren snart är här och att det nog ändå vore ganska schysst med en cykel och att det därför skulle sitta fint med en snabb runda till Danderyd eller annat valfritt rikemansområde i veckan.